Semester

Tja! Mot London imorgon. Palmen dog idag sin slutdöd, verkar det som, och därmed även min londonguide. Laddade ner Rough Guide-kartan för mobilen. Ja, just det, ny mobil, Touch Diamond. Överhypad. Alltid trist när kartan inte motsvarar verkligheten. Touchflo, navigera mellan flikar med fingerrörelser. Vilka flikar? Ser helt annorlunda ut i uppstarten än i manualen. Nåja, det kanske blir bättre med ngra uppgraderingar. Hittade Mobipocket till den som fungerar, fast mer svårläst än på palmen. Vindigo borde ha gått, det är ju en PPC, men nej, tyvärr, Windows mobile 6 stöds inte. Annars Aroydee idag som lunch, lite pinigt, beställde saker som jag inte kunde få i mig. Imorgon blir det bättre kinesmat. Ja, inte för att det var dåligt idag, men jag hade inte hajat att revbensspjällen var ångade, och till och med i mina ögon blev de överfeta. Ngn sorts dumpling med sötris och fläskfärs borde ha varit gott, men hade någon däven smak åt andouillettehållet till. Inte deras fel, får skylla mig själv. Ny indier i går på Birger Jarlsgatan mitt emot ortodoxa kyrkan. Rätt bra. Razmoni fortfarande bäst, följt av Gandhi.

Energilös

Svårt att riktigt uppamma energi nu, 1 1/2 vecka kvar till nästa semesterperiod. Blir mest ätit (indiskt), rökt hur många pipor (1/2), druckit (för mycket vitt vin). Fortfarande inte tryckt in nytt minne och ny brännare i datorn. Taylor&Jones öppnar imorgon, La Dame Noir öppnar 17.00 vet jag nu. Torrentarna går i gåsmarsch. Var är mina 100 mbit, Comhem?

Straflager

8 dagar kvar. Tur att man köpt på sig 4 liter slim-line-tonic. Snart ny ledighet.

Ambitiös kulturdag. Spårvägsmuseet, Leksaksmuseet... Ja, det var väl det. Annars en mycket bra indier, Gandhi, nära Ringvägen, där jag tyvärr frestades att äta parantha. Sedan English Shop, som numera för Slimline Tonic! Har naturligtvis genast messat PT i frågan. Sedan par glas vin på Gondolen. Utsikten är kanske värd det, men klasskramp infinner sig. And so at home. Norrtälje imorgon?

Mellandag. Ingen gud. Mycket vin. Essäsamling av Klara Johansson, mest för att hon skriver om James Branch Cabell. Mellannamnet tydligen från hans mor, mer än jag visste. Annars rätt så mycket som jag tänkt. Sirligt utformat, och förstås om NY society for the oppression of vice, ocn hans oerhörda förvåning och bestörtning över sin hastigt påkomna och förmodligen ganska oönskade berömmelse. Å andra sidan har jag för mig att han refererar till sig själv som The author of Jurgen ( lite som Walter Scott kallar sig The author of Wawerley). Intressant att hon dels talar om Jurgen, men också om Domnei, som alltså uppenbarligen var känd här 1926 (tror jag det var hon skrev). Stockholm var inte så långt borta. Tänker på PT, och hans berättelse om att Bellman kommer upp storgråtande till Kraus (eller möjligen tvärtom) och säger Har du hört att Mozart är död. Men det är klart, snabbaste postdiligens från Wien, säg en vecka. Med hänsyn till hur dagens tabloider återanvänder ibland årsgamla fyllnadshistorier (ibland så gammalt att man redan hunnit läsa det i Fortean Times), så ska man kanhända inte sätta sig på alltför höga hästar om vårt informationssamhälle.

Hm. Två nätter i Tallinn och vad har man för det. Annat än en bakfylla av gigantiska proportioner och 5 000 mindre i plånboken.